Modig

Idag var jag den modigaste tjejen i hela världen!! Min absolut största rädsla, bortsätt från blod, insäkter, föda barn och folk som hoppar fram från ingen stans och säger bu, så är det sprutor! Jag var tvunden att stirra dena fara i vitögat idag då företagsläkarna kom till kontoret för att vaccinera alla mot svininfluensan. Nu är det så att jag hatar verkligen att ligga hemma och vara sjuk, jag blir sjukt rastlös och börjar springa runt som en apa på zoo. Ingen kul känsla!
Jag kunde knappt sova inatt. vaknade kanske tre, fyra gånger av ren nervositet. Jag måste säga att det inte blev bättre när jag kom till jobbet och påminnelse mailat kom om vaccinet. Ettan försökte lugna mig över msn. Hon lovade tom att hon kunde komma till kontoret för att hålla min hand om jag ville. Tack för det hjärtat!! Älskar dig! Tyckte att det kanske var lite onödigt långt för henne att behöva åka hela vägen och tur nog lovade min kollega Therese att följa med mig. Det var en lättnad!
Måste också ge en stor eloge till de tålmodiga systrarna som gav mig vaccinet. Egentligen skulle de ta in två i taget för att hålla tempot uppe och hinna med alla. men jag fick både rummet helt för mig själv och de satt även och pratade lugnt med mig i nästa tio minuter bara för att jag skulle våga ta sprutan.
Nu sitter jag här och väntar på bieffekterna. Jag har hört allt från lite smärta i armen till mycket hög feber till förlamning som förmodligen går bort. Man ska aldrig läsa sånt. Man ska heller aldrig läsa vad som står på innehållsförtäckningen på maten man köper (då hade jag aldrig ätit blodpudding) än så länge har jag bara kännt lite ömhet i armen.. So far so good..