Vi är FÖR en ny arena på ÖIP!

Är du det också? Hjälp till genom att:

1. Skriv mail till politikerna och deras assistenter. En politiker som får 100 mail på en dag i samma ämne påverkas mycket mer än man kan tro. Tänk på att vara saklig och hålla en god ton. Det räcker gått och väl att skriva något i stil med följande:

”Hej XX, jag har läst om DIFs planer på att bygga en arena på Östermalms IP. Jag stödjer verkligen detta förlag och jag hoppas att även du och ditt parti gör det. Annars får jag verkligen se över vilket parti jag ska rösta på i höstens val.

Mvh
XX”

Detta kan skrivas av alla, oavsett politisk åsikt eller ålder. Följande mailadresser är sedan aktuella:
jonas.uebel@stockholm.se
amanda.lovkvist@stockholm.se
susanne.wik@stockholm.se
simon.rothstein.frankander@stockholm.se
madeleine.sjostedt@stadshuset.stockholm.se

2. In och kommentera på olika bloggar och på de artiklar som massmedia skriver i det här ämnet. En kort kommentar räcker gått och väl, t.ex. ”Jag är för en arena på ÖIP”, "Bra att DIF själva betalar och att inga skattemedel används". Lämpliga hemsidor att kommentera på:
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2010/06/22/arena-for-djurgarden-fotboll/ (idrottsborgaråd)
http://pocket.moderaterna.net/alvendal/ (stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd)
Kommentarsfält i artiklar på svd.se, dn.se, aftonbladet.se, expressen.se osv osv. Håll även ögonen öppna på bloggar som kommenterar nyheter om arenan + Storängsbotten. Ingen strid är för liten för att lämnas obesvarad. Glöm inte bort att ge positiv feedback till de politiker och bloggare som uttrycker stöd för projektet. De ska känna att de har ett starkt stöd.

3. Uppdatera er facebookstatus med följande ”Jag är för en arena på ÖIP!” och sprid informationen till alla era vänner, både Djurgårdare och andra.

4. Prata med ALLA. Se till att berätta för alla på din arbetsplats, på gymmet, i affärer och i din
bekantskapskrets att DIF ska bygga en arena på Östermalms IP. Glöm inte att poängtera att arenan+storängsbotten inte kommer kosta skattebetalarna någonting. Har du mer tid och är bra på att skriva? Skriv i så fall insändare till DN, SVD och lokal tidningarna mm.

Tillsammans ser vi till att bygga en ny arena på Östermalms IP!

R.I.P Dennis

Varför känns det som att alla bara dör? Varför ska just de underbara människorna råka ut för olyckor?!

Ikväll är det minnesstund för Dennis. Jag har skjutit upp min Gotlandsresa och Kristian har tagit ledigt från jobbet för att komma till Sthlm och säga farväl och hylla honom. Dennis var världens finaste och roligaste kille.

Vi träffade honom en dag i Rålambshovsparken. Kristian var i Sthlm och hälsade på och han och jag åkte in till stan för att sola lite. Vi låg där på en filt och kände oss allmänt deppiga och nere, helt plötsligt kommer en kille fram. Han har bar överkropp, ett blodsprängt öga och är karatefull. Han stannar precis framför oss och säger:"Ursäkta - men jag måste bara säga att ni är ett så vackert par!" Jag och Kristian bara skrattar och talar om att så inte alls är fallet, då dimper han ner framför oss och börjar prata. Han pratar, skojjar och drar rövarhistorier. Jag och Kristian skrattar som aldrig förut. Hans vän Joel kommer och sätter sig och sen sitter vi där i flera timmar och bara pratar. Mitt uppe i en fyllehistoria kunde Dennis avbryta sig själv bara för att säga "Nä, ge mig en kram för fan!" för att sedan krama den som satt närmst. Tvåan kom också till parken och blev även hon överröst av komplimanger, historier och kramar.

När Dennis och Joel väl åkte därifrån så var vi som tre helt nya människor. Skrattade och alla bekymmer var som bortblåsta. Och efter det, så fort någon av oss började gnälla eller deppa (i flera veckor efter första mötet), så myntades uttrycket: "Äh släpp det! Tänk på Dennis!". För när man hörde hans namn så kan ingen av oss låta bli att le. Jag har nog aldrig träffat en människa som påverkat mig så mycket efter så kort tid. Han är "glädjekälla" personifierad. Efter Rålis höll vi kontakten med både Dennis och Joel, Dennis kunde ringa:

"TJEEENA GUUULLET! Länge sen juuuee... bla bla"
("Ville du något särskilt")
"Nääää bara säga hej!"

Tack Dennis. Tack för att vi fick lära känna dig. Tack för att du lyfte upp mig (trots att du inte ens visste om det) och fick mig att le när jag var som mest nere. Jag kommer alltid att le när jag hör ditt namn.

R.I.P

Imorgon är en ledsen dag för Ettan. Hennes goa pojkvän Erik åker iväg på semester i en hel månad. Jag tycker synd om henne och har lovat att jag ska göra mitt bästa för att muntra upp henne. Min första idé var så klart... ALKOHOL!! Ja vad annars?! Det är ju faktiskt en blondin vi ska muntra upp!
Måste säga att det ska bli mysigt att ha Nathalie för mig själv en stund. Missförstå mig rätt, jag älskar Erik och är jätte glad att de hittat varandra men jag har inte fått lika mycket mys och kli sen hon träffade honom. Detta ska tas igen, redan imorn. Ska bli en månad fylld med bara tjejaktiviteter. FOTBOLL!!! Weeeeee!!!! och som inte det vore nog har jag bara nästa vecka kvar, sen går jag på TRE veckors semester! WHOOP WHOOP!!!

Jag är en nörd.

Jag är nu mer officiellt en datanörd. Jag har både ett facebook-konto (vem har inte det) och blogg (daaah kanske man förstår om man faktiskt läser detta) men utöver det checkar jag in med Gowalla hela tiden och nu har jag även börgat Twittra.
Min Iphone är min nya drog och jag älskar det!

Dennis..

I lördags hände det som inte får hända. En helt underbar människa gick bort i en tragiskt olycka. Vår vän Dennis. Kan inte förstå att det har hänt. Jag vill både skrika och gråta, samtidigt som jag vill skratta åt hur rolig du var. Vi fick tyvärr bara känna dig ett kort tag och då tänker genast mina tankar till de människor som känt dig hela livet. Om jag mår så här dåligt, hur har din familj och dina vänner det? Hur ska de orka det här. Hoppas att de tar tröst av varandra och snart igen kan le åt alla minnen det har med Dennis. För det är egentligen de som är det lyckligt lottade. De fick lära känna honom bäst. Spendera mest tid med honom. Det är alla andra, de människor som aldrig fick träffa Dennis som verkligen har något att vara ledsen över. De fick aldrig skratta med honom, kramas med honom lära känna denna underbara kille.
Jag är otroligt glad att jag fick lära känna honom!
För jag tar hellre en liten tid med Dennis en ingen tid alls!

Tårar, kramar, vänner och morgonbad.

Trodde inte att det skulle göra så ont. Jag visste att det skulle ske men hur kan man förbereda sig mentalt på sorgen? Jag, som ändå är en vuxen kvinna, började gråta. Där, mitt på Retro, när Spanien gjorde mål. Fan vilken tönt jag är.

Men sedan utvecklades det till en trevlig kväll iaf. Kramar från vänner och trevligt sällskap. Hagaparken, öl, musik och prat. Och sedan ett dopp i det svalkande vattnet när solen gått upp. Mycket mycket trevligt.

The End

Slutet av VM är här. Mitt tips har ju gått käpprätt åt fanders men samtidigt är jag överlycklig över att mitt älskade Holland är i final!Tvåan däremot gick in i en fotbollsdepression när Brasilien åkte ut. Men ikväll ska vi iaf samlas och titta på finalen. Mycket blandade känslor, men som man säger: "När en dörr stängs öppnas en annan" och med det vill jag säga: SNART DRAR ALLSVENSKAN IGÅNG IGEN!!! HURRA!

Förra fredagen var vi och tittade på DIF - Spartak Moskva och VI VANN! 3 fucking 0!! Underbara älskade Djurgården! Det vart en heldag med förning i humlan, fest på stadion, åttondelsfinal på Retro och sedan utefest i Råcksta(r) med ALLDELES för mycket dricka:)

Just nu älskar jag mitt liv! <3

Sommarkärlek