En vanlig dag i målarbutiken

"En vanlig dag i målarbutiken" - Novell av Kalle 27år


Klockan är runt två på eftermiddagen och jag står och städar golvet. Det snöar ute och hela dagens kundomlopp har gjort att golvet är täckt med slask och smuts från gatan. Varför kan inte människor torka av fötterna när de kommer in? Människor är idioter!

Jag står i godan ro och funderar över vad jag ska köpa i julklapp till min bror när dörren plingar till. In genom dörren spatserar en blond flicka i 20-års åldern in. Hon börjar gå runt och kika på hyllorna och bläddra bland färgproverna. Ser väldigt förvirrad ut - kanske är hon narkoman?
Ställer mig bakom kassan och försöker se hjälpsam ut. Det verkar fungera för hon kliver fram med bestämda steg och en beslutsam min.

Jag - Hej!
Blondinen - Hej hej!!
*tystnad*
Jag - Kan jag hjälpa till med något?
Blondinen - Ja tack! Eller jag menar jag har en fråga... eller egentligen är det väl många frågor... men iaf ... Billys bokhyllor...? Om man vill måla en sån eller två..? Måste man hålla på och slipa och skit eller kan man bara kladda på? Jag menar hur gör man?

Jag förklarar processen och ser för varje nytt ord hur glöden dör lite i blondinens ögon.

Blondinen - Usch! Gud va jobbigt! Hmmm men okej. Färger då? Kan ni blanda till eller har ni färdiga?
Jag - Vilken färg vill du ha?

Blondinen se överlycklig ut och börjar genast rota i sin väska. Ur den fiskar hon upp en rosa-glittrig fickplunta, en rosa lackad mobiltelefon och ett chockrosa nagelack.

Jag - och vill du ha matt/halvglansig eller glansig nyans?
Blondinen - Vilket syns det minst på när man gör fel?

Jag plockar fram en matt grundfärg med rosa ton och sedan en finish i den skrikigaste rosa jag kan komma på. Paketerar in dem, tar betalt och vinkar sedan hejdå till flickan som lycklig spatserar ut.
Jag ägnar sedan flickan en extra tanke - lycka till! Sedan skakar jag på huvudet och återgår till att städa golvet.

Människor är idioter.